Kebabhuset, del 1 av 2

Kebabhuset ligger skitdåligt benäget ca 50 meter från Ågatan. Haket ligger i ett hus som, om det låg i Tyskland, med all säkerhet skulle inhyst någon slags friteatergrupp. En grupp som envisades med att sätta upp föreställningar fyllda med (eller varför inte översvämmade av) akrobatkonster och fridans.

Det är väl fint att sminka sig, oavsett vilket kön man är. Antar jag. Eller varför inte jonglera med motorsågar och kaninungar. Helt OK. Accepterat. Skaffa långt hår. Börja prata på påhittad dialekt. Hoppa i vattenpölar, kratta omotiverat på grusplaner du hittar under ensamma månskenspromenader längs med stångån. Gå fram till folk som stirrar på din svarta läderrock och meddela att du faktiskt aldrig svettas. Fast det ser så varmt ut. Eftersom du haft svarta kläder på dig så länge att du förlorat förmågan att svettas.

Allt är ok. Men vira en lina mellan två träd och kliver upp på den och allt känns "pinigt" och "farligt" och "spännande" på ett sätt du inte upplevt sen du var åtta och Det Svenska Folket kommer kollektivt vinka tack och adjö. Linda in dig i tyger, rulla omkring på granris. Krysta och kläm dig på bröstpartiet. Hejdå min vän. Omyndighetsförklaringen kommer på Posten imorgon. Sådana är vi SVENSKAR. Toleranta som Jesus Kristus himself så länge ingen jävel kliver upp på rep eller larvar sig med tyger. Vi alltså i Sverige och här finns ingen plats för de fjollor, bögar och nervsjuka som roar sig med något dylikt.

Herregud vilken fart det är på hjärnan Jogge? Så här har inte tankebanorna sett ut innan? Jag vet. Någonting hände under den där drömsekvensen.

Det var i varje fall inte meningen att det här skulle bli en uppsats om estetiska missfoster. Förlåt. Jag ska berätta mer om Kebabhuset. Det är alltså en s.k. "kebabrestaurang" som håller öppet till tre om nätterna. Alltså under de dagar som folk super som svin, det vill säga onsdag, torsdag, fredag, lördag. Själv har jag aldrig vart där. Anledningen till att jag gick hit är att stället tydligen serverar RIKTIG kebab. I Linköping är det någonting unikt. På nästan alla ställen steker man blandfärs och öser på grillkrydda. Sedan täcker man hela jävla tallriken med Eldorado vitlökssås och hoppas att low-lifesen som handlar ska vara för trötta för att märka något. Under de månader jag bodde i Ryd orsakade detta ett helvete. Hur många gånger såg jag inte den stelnade blandfärsen ligga där i små klumpar och utge sig för att vara kebab? Efter tre misslyckade försök att lära mig älska den här "Nykebaben" slutade jag handla av det sinnessjuka gänget på pizzerian i Ryds centrum.

Hela stället var ett stort skämt: Ingen burkläsk, gulaktig pizzasallad och usel, halvt efterbliven personal som påminde om råttor. Därefter höll jag mig borta från kebab i ett par månader. Hörde mig för bland kompisar, men ingen verkade förstå vad jag pratade om. Alla ansåg att kebaben här var det bästa de hade varit med om. Varje dag hade nån kompis på msn ett visningsmeddelande som tillkännagav att han/hon var upptagen med att äta det. Jag laddade ner ett tillvalsprogram till MSN Messenger så att jag skulle slippa se deras meddelandet. Efter installationen av programmet fick jag ett erbjudande om att gå ut på en hemsida. På hemsidan kunde jag läsa Koranen och läsa vanliga frågor&svar om Islam på åtta olika språk. Det var tydligen programmets upphovsman som drev sidan. På en efterfest diskuterar jag mitt skräpmatsdilemma med en kompis. Han säger att han förstår vad jag pratar om, att han har exakt samma problem med "den här flådiga jävla överklass-stan" men att han hittat en lösning, en lösning som stavades KEBABHUSET.